Hoppa till huvudinnehåll
orolig på telefon

Jag har en medarbetare som mår psykiskt dåligt, vad gör jag? Chefens utmaningar

Från första signalen till samtalet, och vad du gör när det inte räcker

Först det viktigaste: gör något. Det vanligaste misstaget är inte att säga fel sak, utan att vänta. Vänta på rätt tillfälle, vänta på att vara säker, vänta på att det ska gå över. Under tiden tolkar medarbetaren tystnaden som att ingen ser eller bryr sig, och det som hade kunnat stanna vid ett samtal växer till ett ärende.

Signalerna att ta på allvar

Psykisk ohälsa syns sällan som ledsenhet. Den syns som förändring: någon som drar sig undan, presterar sämre än den brukar, blir lättirriterad, verkar ständigt trött, gör fler misstag, sjukanmäler sig oftare i korta episoder eller alltmer drar sig undan till hemarbete. Ingen enskild signal bevisar något. Det är mönstret och förändringen mot hur personen brukar vara som räknas, och din magkänsla är ett bättre instrument än du tror. Chefer känner ofta av tidigt att något inte stämmer, och den känslan ska du lita på.

Samtalet

Bjud in till ett enskilt samtal på en lugn, avskild plats. Utgå från det du själv har observerat, konkret och utan tolkningar: "jag har märkt att du verkar tröttare än vanligt och att deadlines varit svåra den senaste tiden. Hur mår du?" Fråga hur du kan hjälpa. Lyssna mer än du pratar, och bekräfta att reaktionerna är begripliga. Undvik diagnoser, färdiga lösningar och uppmaningar att tänka positivt; de signalerar att känslan är fel och flyttar fokus från medarbetaren till dig.

Din roll är inte att behandla, utan att se, anpassa och lotsa vidare. Fråga vad personen behöver för att arbetsvardagen ska fungera: tillfälligt sänkta krav, omfördelade uppgifter, tätare avstämningar. Orsaken behöver inte finnas på jobbet för att du ska anpassa arbetet, och du behöver inte veta orsaken alls. Erbjud kontakt med professionellt stöd, till exempel samtalsstöd via företagshälsovården, och boka en uppföljning innan ni skiljs åt. Ett samtal utan uppföljning är en gest; ett samtal med uppföljning är en process.

Vid akut kris gäller en regel över alla andra: lämna inte personen ensam, och se till att någon tar över när du behöver gå.

När det inte räcker: ärenden som kör fast

Ibland är det inte ett samtal som behövs utan många, och ibland rör sig ändå ingenting. Medarbetaren mår fortsatt dåligt, samarbetet knakar, gruppen påverkas och du börjar lägga en stor del av din tid på ett enda ärende. Du är inte ensam: antalet konfliktärenden som företagshälsovården arbetar med ökade med 24 procent mellan 2024 och 2025, och ärenden om kränkande särbehandling med 46 procent. De svåra ärendena har blivit fler och svårare.

Tre saker gör skillnad i det läget:

  1. Gör en gemensam analys i stället för mer av samma. När dialogen kört fast hjälper det sällan att upprepa den. Sätt dig med HR och företagshälsovården och bena ut ärendet: vad består situationen i, varför har den uppstått, vad har ni redan provat och varför fungerade det inte? Först då går det att välja rätt nästa insats i stället för att gissa.
  2. Var tydlig med förväntningar, åt båda håll. De allra flesta medarbetare vill göra rätt, prestera och passa in. När det ändå inte fungerar beror det ofta på att bilden av vad som gäller inte delas: spelregler, normer, mål och vad som förväntas av var och en. Tydliggör, följ upp och återkoppla framåtriktat: prata om hur ni gör nästa gång i stället för att gräva i vad som hände igår, och uppmärksamma när beteenden faktiskt förändras. Kom också ihåg att du som chef ofta haft mer tid och mer information än medarbetaren att förstå situationen; ha tålamod med den andras process.
  3. Våga gå vidare i trappan. Om dialog och överenskommelser inte ger effekt behöver allvarlighetsgraden höjas: tydliggör skyldigheter och rättigheter, upprätta en handlingsplan och koppla konsekvenser till att den inte följs, annars blir reglerna overksamma. Ytterst finns det arbetsrättsliga spåret, och ibland är lösningen organisatorisk, som att förändra grupper som fastnat i destruktiva mönster. Här är dokumentationen avgörande: många chefer som borde kunna agera saknar underlag för att tidigare steg aldrig dokumenterats, särskilt när chefer bytts under resans gång. Ta stöd av HR i hur ni dokumenterar från början, så finns underlaget den dag det behövs. Väl gjort blir trappan dessutom pedagogisk i sig: vi har pratat, vi har satt regler, vi har följt upp, och därför tar vi nu nästa steg.

Genomgående gäller en sak: ta hjälp tidigt. Tidigt i ett ärende kan det räcka med ett rådgivande samtal. Ju längre ett ärende pågått och ju mer infekterat det blivit, desto större insats krävs, med kartläggning på individ- eller gruppnivå för att förstå problemet innan man agerar.

När du behöver stöd

Vi stöttar i alla lägen i den här trappan: rådgivning när du anar att något är på väg åt fel håll, samtalsstöd och bedömning för medarbetaren, handledning för dig som chef, kartläggning och medling när ärendet är komplext, och utredning vid misstanke om kränkande särbehandling. Det bästa läget att höra av sig är när du precis börjat tänka att det här kan bli svårt. Då är det förmodligen så, och då är det som enklast att vända.