Under en yttre kris som skrämmer eller hotar vår eller våra käras vardag, kan vi få ett kraftigt känslopåslag. Vi oroar oss mer, om inte för oss själva så för våra föräldrar, den sjuka väninnan eller ekonomin. Vårt centrum i hjärnan för hot och rädsla aktiveras.
När det händer smalnar vårt fokus av. Vi blir spända och får sämre förmåga att tänka logiskt, långsiktigt och nyanserat. Vi blir mer svartvita i vårt tänkande. Vi pendlar ofta mentalt mellan att förneka och att vara mer klarsynta, vara oroliga och starka, att tänka katastroftankar och att tro att allt kommer gå bra.
Stress och ökad känslostyrning gör att vi fattar fler ogenomtänkta beslut utan att vi kanske själva inser det, vilket även gör det svårare att ta ett steg tillbaka och räta upp skutan igen. I en grupp kan det innebära att vi hamnar i otakt med varandra känslomässigt. Otakten ökar risken för missförstånd och ogenomtänkt kommunikation precis när vi som bäst behöver tänka klokt, samarbeta och känna gemenskap.