Att skapa hopp och trygghet i coronatider
I en kris som skrämmer och hotar vårt eller våra käras liv får vi ett kraftigt känslopåslag. Vi oroar oss mer, om inte för oss själva så för våra gamla föräldrar, den cancersjuka väninnan eller ekonomin. Vårt centrum i hjärnan för hot och rädsla aktiveras.
Då smalnar vårt fokus av. Vi blir spända och får sämre förmåga att tänka logiskt, långsiktigt och nyanserat. Blir mer själviska och svartvita i vårt tänkande. Vi pendlar ofta mentalt mellan att förneka och att vara mer klarsynta, vara oroliga och starka, att tänka katastroftankar och att tro att det kommer gå bra.
Stressen gör att vi fattar fler ogenomtänkta beslut och känslomässigheten att vi har svårare för att kunna se det, backa och räta upp skutan igen. Vi är alla lite omskakade, i gungning inombords och därmed mer i otakt med varandra känslomässigt. Otakten ökar risken för missförstånd och ogenomtänkt kommunikation, när vi som bäst behöver tänka klokt, samarbeta och känna gemenskap.
Jag har arbetat som psykolog för Läkare Utan Gränser i katastrofområden som jordbävningen på Haiti och kriget i Sydsudan. Då arbetar man efter Hobfolls 5 principer för öka människors motståndskraft och förmåga till återhämtning. Principerna är bra riktmärken här hemma också, när vi lever med ökad fysisk distans.
Sträva efter åtgärder som stärker:
- En känsla av säkerhet
Behåll till exempel bekanta rutiner. Ge kunskap om hur en ska göra för att vara så säker som möjligt. Använd stödsystem, till exempel kollegor som stöttar varandra eller organisationens krisstöd. Tät information om vad som händer. Beskriv med tillförsikt det som görs för att hantera utmaningarna. - Lugn
Fysisk rörelse. Kaffepaus med skratt. Prata om de styrkor ni, bolaget och samhället har. Avslappning och lugn andning. - En känsla av att jag och samhället runt mig kan påverka det som händer
Sätt uppnåbara mål för din grupp. Dela upp stora uppgifter i mindre delar. Uppmärksamma när en kollega gör något bra. Utvärdera arbetet, så ni ser vad ni har åstadkommit och lärt er. - Gemenskap
Ha täta möten. Jobba i par på svåra uppgifter. Använd utvärdering så att kollegor har ett forum för att se varandras insatser och berömma varandra. Lösa problem tillsammans med någon, istället för ensam. - Hopp
Visa tydligt att du bryr dig om dina medarbetare, särskilt de på distans. Uppmuntra när kollegor gör det också. Prata om era styrkor, det ni åstadkommit och hur er pusselbit bidrar i helheten. Fråga hur hen mår i individuella samtal. Minska känslan av ensamhet, normalisera att alla reagerar.
Referenser: Kahneman D, ”Tänka snabbt och långsamt”. Hobfoll E, ”Five Essential Elements of Immediate and Mid-Term Mass Trauma Intervention: Empirical Evidence”, 2007
Monika Kullberg, organisationspsykolog på Feelgood