När hopp blir strategi
Varför lycka inte längre är en privat angelägenhet.
Det sägs ibland att jobbet inte är livet. Men säg det till någon som just lagt ännu en sömnlös natt bakom sig och sedan dyker upp i morgonmötet med kameran avstängd och mikrofonen på sned. Jobbet är livet – i allra högsta grad.
Och kanske är det därför frågan om lycka, som så länge setts som något personligt, nu kliver rakt in i styrelserummen. Inte som flum, utan som en nödvändighet. Inte som en belöning, utan som ett verktyg. Frågan är inte längre om du ska bry dig om hur människor mår. Det gör du redan, vare sig du tänker på det eller inte.
Så… varför inte göra det medvetet?
Vad är det som skaver?
På ytan ser det rätt bra ut. Den fysiska arbetsmiljön i Sverige är bättre än någonsin. Fallrisker, buller och tunga lyft är långt ifrån de vanligaste problemen i dagens arbetsliv. Studier från Stockholms universitet visar att arbetsvillkor och jobbkvalitet förbättrats rejält sedan 1960-talet. Flexibiliteten har ökat, könsskillnaderna minskat och arbetsuppgifterna blivit mer stimulerande.
Men ändå: människor mår sämre.
Stressnivåerna har ökat kraftigt. Sjukskrivningar till följd av psykisk ohälsa stiger. Och det här är inte några enstaka siffror i ett Excelblad – det här är vardag för chefer, HR och arbetsgivare som försöker hålla ihop team där folk successivt drar sig undan. Inte av ovilja. Utan av utmattning.
Lycka som ledningsfråga
Michael Dahlén, professor i lycka, välfärd och välmående, har en annan ingång. Han säger att vi behöver tänka om. För jobbet har större inverkan på vår livskvalitet än vad våra partners har.
Det är en uppseendeväckande tanke, men den håller. Vi tillbringar så mycket tid på jobbet att det blir helt avgörande för hur vi mår, hur vi ser på oss själva, hur vi beter oss mot andra. Och här kommer det: hur vi mår påverkar också dem omkring oss. Forskningen visar att en enda människas välmående påverkar andra i deras närhet – kollegor, familj, vänner – med upp till 30 procent.
Vet du vad det innebär för en organisation? Det betyder att en medarbetare som mår lite bättre kan förändra energin i ett helt team. Och tvärtom. Det är därför vi inte har råd att se lycka som något privat. Det är en organisationsfråga. En strategisk sådan.
Hopp som ledarskap
Så vad är det då som behövs? Kontroll? Fler policies? Tydligare KPI:er?
Kanske ibland. Men Michael Dahlén pekar på något annat. Det som behövs mest just nu är hopp.
Inte det fladdriga, lite lätt naiva hoppet. Utan det som ger oss känslan av att vi kan påverka. Röra oss framåt. Göra skillnad.
Hopp är nära besläktat med det som kallas agens. Den där känslan av att jag kan påverka min egen situation, mina arbetsuppgifter, mitt liv. Och när den saknas? Då stagnerar vi. Då slutar vi försöka. Då tystnar idéerna, dialogen, engagemanget.
Två sätt att ge hopp som ledare
Du behöver inte vara karismatisk talare eller ha revolutionerande visioner. Du behöver inte ens alltid veta vart ni är på väg. Men du behöver skapa utrymme. Här är två sätt:
1. Tillåt misslyckanden.
Inte bara i teorin, utan på riktigt. Visa det själv. Säg: ”Det där blev inte som jag tänkt mig.” Skapa en kultur där människor får pröva utan att vara rädda. För om de aldrig vågar gå fel, kommer de heller inte hitta nya vägar.
Det här är viktigare än det låter. För när människor får erfara att det är okej att misslyckas, kommer de också upptäcka att de kan mer än de trodde. Och det föder mod. Innovation. Och tillit.
2. Släpp behovet av att alltid ha rätt.
Världen är inte svartvit. Det är inte ledarskapet heller. Du behöver inte alltid ha ett färdigt svar. Ibland räcker det att kunna säga: ”Jag vet inte exakt, men vi tar oss an det tillsammans.” Den typen av ödmjukhet smittar. Den skapar trygghet. Och den öppnar dörren för andras perspektiv – vilket är det enda som faktiskt löser komplexa problem.
Vad du kan göra i dag
Ingen förändring börjar med ett fyrverkeri. De flesta börjar med något enkelt. Michael Dahlén föreslår tre saker du kan göra redan i dag:
1. Gör något som får dig att må bättre.
Kanske är det att ta en kaffe utan telefon. Eller att strunta i att svara på mejl efter kl 17. Det viktiga är att det ger dig energi – och därmed ökar din förmåga att ge vidare till andra.
2. Tillåt dig själv att vara nybörjare.
Testa något nytt. Be om hjälp. Erkänn att du inte kan allt. Det låter enkelt, men det kräver mod. Och det bygger en kultur där lärande får ta plats.
3. Gå baklänges.
Ja, du läste rätt. Gå några steg baklänges, bokstavligen. Det tvingar dig att sakta ner, att tänka annorlunda, att känna dig lite löjlig. Det är inte poängen. Poängen är vad som händer efteråt: du ser saker ur en annan vinkel.
Vad säger affärsnyttan?
Du kanske undrar: är det här verkligen lönsamt? Eller är det något vi gör för trivselns skull?
Svaret är både och.
I ett stort experiment med ett globalt finansbolag testade Michael Dahléns forskarteam enkla interventioner i vissa team. Enkla frågor, som:
- Vad kan du göra i ditt arbete för att det ska kännas mer meningsfullt?
- Vad kan du göra som påverkar fler?
Det tog några minuter. Men det gav mätbar effekt. De som deltog mådde bättre, upplevde större agens – och presterade bättre. I vissa fall ökade den finansiella avkastningen i teamen med upp till 20 procent. Det är inte marginellt. Det är pengar. Och det är mening.
Så vad väntar vi på?
Det finns ett skifte i luften. Inte för att det är modernt att prata om mental hälsa eller för att det låter bra i årsredovisningen. Utan för att det är nödvändigt.
Människor orkar inte längre jobba i strukturer där måendet ses som en privat angelägenhet. De söker mening, hopp, relationer. Och vet du vad? Organisationer behöver samma sak.
Det börjar inte med en policy. Det börjar med en människa. Det kan vara du.