Utan reflektion stannar vi i utveckling
En av de viktigaste komponenterna för att vi ska utvecklas och lära oss är reflektion. Det är så klart inget nytt, och kanske känns som självklart för de flesta. Men, handen på hjärtat, tar du dig egentligen tid till det, och gör du det strukturerat, gör du det som en det i arbetet och på arbetstid?
Att reflektera systematiskt är att ta sig tid att lära för att kunna förbättra beteendet och göra något annorlunda. Reflektion handlar om att stanna upp ibland för att tänka efter vad som är bra, vad som behöver bli bättre, vad som känns rätt och vad som känns fel. Ofta tycker vi inte att vi har tid med det, men ibland går det fortare att inte ha så bråttom.
Reflektion individuellt – fokuserat eget lärande
Reflektion kan göras både individuellt och i grupp. Individuell reflektion kan vara att dagligen ta sig tid för eftertanke och dokumentera sitt lärande med hjälp av personliga anteckningar, som en ”dagbok”. Själva poängen med att skriva dagbok är att dra slutsatser av sitt agerande, för att lära vad som kan göras bättre nästa gång. Även en stund för fokuserad egen reflektion varje dag, eller t ex efter viktiga möten eller i samband med större händelser, kommer att ha stor effekt på hur du tar ditt arbete vidare och skapar mer kontinuerlig utveckling.
Reflektion i grupp – gemensam utveckling där alla kommer till tals
Att reflektera i grupp är en mycket kraftfull metod för utveckling och lärande och ett effektivt verktyg för att höja kvaliteten i vanliga mötessituationer. Tendensen i ostrukturerade grupparbeten är att sträva mot den ”gemensamma grunden” av kunskap. Då kan vi missa kraften i att gruppen består av individer med ”individuell kunskap”. I mötet mellan individuell och gemensam kunskap kan vi få en hävstång och t ex fördela arbetet annorlunda för högre effektivitet, vara mer kreativa och innovativa och utveckla diskussionerna.
Med en inriktning av att använda reflektion i en grupp kan du som chef se till att:
- Alla får en chans att tänka till innan de pratar. Många gånger slutar vi att lyssna på varandra på möten, därför att vi blir så upptagna med att fundera på vad vi själva ska säga/formulera oss i nästa mening. Särskilt gäller detta när det börjar ”hetta till” i en grupp eller ett möte. Reflektion lugnar då ned tempot på ett konstruktivt sätt.
- Alla kommer till tals – på alla möten. I alla grupper tenderar vissa att prata mer än andra. Reflektion ger alla en möjlighet, och tvingar till och med vissa, att formulera sin uppfattning. Därigenom tar man tillvara hela gruppens kunskaper och erfarenheter.
- Alla får prata klart – I en reflektionsrunda får alla prata klart utan att omedelbart bli kommenterade eller att andra går i svaromål. På så sätt ökar chansen att den som pratar kan formulera sig ”hela vägen” och bli förstådd för det man säger. Detta kräver dock att ledaren för reflektionsrundan säkerställer att ordningen upprätthålls. Alla får prata klart utan att bli avbrutna. Man går metodiskt igenom samtliga utan att man hoppar in och bryter turordningen. Personer måste dock ges chansen att fråga om de verkligen inte förstår vad någon säger eller menar, men ledaren bör vara restriktiv så att det inte övergår i allmänt kommenterande eller svaromål.
Tips på metoder för strukturerad reflektion
Innan man startar en reflektionsövning är det viktigt att:
Klargöra vad man vill uppnå med reflektionen och utifrån detta formulera en tydlig reflektionsfråga. Reflektionsfrågan avgränsar fokus till ett område och gör den konstruktiv och effektiv. En metod är ”Hände – kände – lärde” (se nedan) kring en avgränsad aktivitet är ett exempel. Ett annat kan vara en fråga med tydlig koppling till en del av verksamheten eller arbetssätt som behöver utvecklas.
Gå igenom syfte och grunder kring reflektion med gruppen.
Hände – kände – lärde
En enkel och tydlig form är att reflektera över det som hänt utifrån tre grundfrågor:
- Hände. Vad har hänt? Se tillbaka på innehållet i en övning, aktivitet, diskussion etc för att tvinga fram en återblick.
- Kände. Vad har du känt? Reflektera kring hur du upplevde det som genomfördes, vilka känslor detta framkallade hos dig, i gruppen.
- Lärde. Vad har du lärt dig? Fundera på vilka lärdomar du dragit av ”hände” och ”kände” och hur det kan användas framåt.
Dessa tre basfrågor kopplar samman faktiska händelser med känsloupplevelser och faktiska lärande, slutsatser. Detta görs i grupp, eller enskilt, och om gruppen har en hög grad av engagemang och öppenhet ges fantastiska tillfällen att belysa gemensamma händelser, få insikter om hur olika vi upplever dem, känner för dem och drar slutsatser av dem som individer. En tydlig parameter för att läsa av om gruppen ”lär sig” är antalet jag-budskap och hur många som i öppna reflektioner tar upp sitt eget beteende och talar om vad de själva ska ändra på.