Att skapa hopp och trygghet i orostider
Under en yttre kris som skrämmer eller hotar vår eller våra käras vardag, kan vi få ett kraftigt känslopåslag. Vi oroar oss mer, om inte för oss själva så för våra föräldrar, den sjuka väninnan eller ekonomin. Vårt centrum i hjärnan för hot och rädsla aktiveras.
När det händer smalnar vårt fokus av. Vi blir spända och får sämre förmåga att tänka logiskt, långsiktigt och nyanserat. Vi blir mer svartvita i vårt tänkande. Vi pendlar ofta mentalt mellan att förneka och att vara mer klarsynta, vara oroliga och starka, att tänka katastroftankar och att tro att allt kommer gå bra.
Stress och ökad känslostyrning gör att vi fattar fler ogenomtänkta beslut utan att vi kanske själva inser det, vilket även gör det svårare att ta ett steg tillbaka och räta upp skutan igen. I en grupp kan det innebära att vi hamnar i otakt med varandra känslomässigt. Otakten ökar risken för missförstånd och ogenomtänkt kommunikation precis när vi som bäst behöver tänka klokt, samarbeta och känna gemenskap.
Ett bra system att jobba efter i kris och oro är Hobfolls 5 principer* för att öka människors motståndskraft och förmåga till återhämtning. Principerna är bra riktmärken inte bara när man arbetar i direkta kriser utan även på en arbetsplats med den faktiska krisen på ett tryggt avstånd.
Försök vidta åtgärder som stärker:
- En känsla av säkerhet
Behåll bekanta rutiner. Ge kunskap om hur en ska göra för att vara så säker som möjligt. Använd stödsystem, till exempel kollegor som stöttar varandra eller organisationens krisstöd. Information löpande om vad som händer. Beskriv med tillförsikt det som görs för att hantera utmaningarna. - Lugn
Fysisk rörelse. Gemensamma pauser. Prata om de styrkor ni, bolaget och samhället har. Avslappning och lugn andning. - En känsla av att jag och samhället runt mig kan påverka det som händer
Sätt uppnåbara mål för din grupp. Dela upp stora uppgifter i mindre delar. Uppmärksamma när en kollega gör något bra. Utvärdera arbetet, så ni ser vad ni har åstadkommit och lärt er. - Gemenskap
Ha täta möten. Jobba i par på svåra uppgifter. Använd utvärdering så att kollegor har ett forum för att se varandras insatser och berömma varandra. Lös problem tillsammans med någon, istället för ensam. - Hopp
Visa tydligt att du bryr dig om dina medarbetare, särskilt de på distans. Uppmuntra när kollegor gör det också. Prata om era styrkor, det ni åstadkommit och hur er pusselbit bidrar i helheten. Fråga hur hen mår i individuella samtal. Minska känslan av ensamhet, normalisera att alla reagerar.
*Referenser: Hobfoll E, ”Five Essential Elements of Immediate and Mid-Term Mass Trauma Intervention: Empirical Evidence”, 2007